Alla har vi en – en röd, rund clownnäsa. Det svåra är bara att våga ta av sig den. Just den röda näsan har en centralplats i Caroline af Ugglas konstnärskap. När hon inte skapar musik är hon i ateljén – timtals varje dag. Skapandet är på många sätt det viktigaste i hennes liv.
– Jag måste göra någonting som är viktigt. För mig råkar det vara att måla.

Många av oss är vana att se henne på scenen. 2009 tog hon svenska folket med storm när hon framförde ”Snälla snälla” i Melodifestivalen. I år gick hon direkt till final – hon fick äran att framföra förra årets vinnarlåt i en ny tappning.

– Det är ju fantastiskt att gå direkt till final! Skämt åsido, i och med att det är ett politiskt angeläget budskap är jag jätteglad att få delta, sa hon då.

Caroline af Ugglas är en konstnär ända ut i fingerspetsarna. Hon älskar att skapa vackra ting i olja. Kanske är du en av de som inte riktigt är bekant med hennes målande, något hon faktiskt lägger större delen av sin tid på.

– Jag målar minst fem timmar varje dag. Just nu dröjer det till jag ska ställa ut igen så nu behöver jag inte stress-måla. Jag blir stressad om jag ”bara” jobbar tre timmar om dagen.

Stressad säger du, jobbar du bra under press?

– Ja, det kan man säga. Jag behöver nog en lagom hårt pressad kniv mot halsen. Jag är väldigt glad över att vara tvungen att jobba under press och stress. Det betyder att det går bra, att jag får sälja. Jag hade ju faktiskt kunnat suttit och målat för mig själv.

Berätta mer om dina målningar!

– Alla mina målningar är vardagssituationer. Jag skulle säga att de är romantiskt figurativa, man blir glad av dem. Alla har en poesi på något sätt. Clownnäsan som jag målar är skavande.

Ja, clownnäsan, den dyker ofta upp, vad står den för?

– Man ska ta sig igenom livet med eller utan en clownnäsa. Jag brukar säga att alla har en clownnäsa. Vet man inte om att man har en, då vet man inte heller när man ska ta av den. Det är viktigt att man vet att man har en och att man kan rubba den, att ta av sig den och möta andra människor. Men lika viktigt som det är att man kan ta av sig den, lika viktigt är det att kunna spela rollen. Både för att skydda dig själv och andra, när du till exempel är på dåligt humör. Jag skulle säga att det är väldigt politiskt, hela världen hamnar i krig på grund av en clownnäsa.

Vardagssituationer alltså, vad mer inspireras du av?

– En blandning mellan jobbigt och vackert. Jag gillar sött och salt här i livet. Jag skulle säga att jag gillar ytligheter. Självklart är det viktigt att det utstrålar en viss typ av harmoni men jag gillar det som skaver.

Du tycker om att resa, är det också en inspiration?

– Det är nog en av de största inspirationskällorna. Jag reser flera gånger om året, ofta till länder i öst. Det är fruktansvärt romantiskt. Jag gillar patina. Då menar jag inte att det ska vara ofräscht och smutsigt. Patina är något fint. Jag tycker om poesin i det jag möter.

Vilket land tycker du bäst om?

– Det är svårt att säga. Jag gillar Island, Georgien, Ryssland, Rumänien, Marocko och Ukraina. Det är många ställen som jag tycker om. Jag tycker att det är intressant att se människor i vardagen. Det är nog svårt att inte bli inspirerad och berörd i de områden.

Du beskriver dig själv som ganska ostädad, hur ser det ut i din ateljé?

– Jag tycker inte om att det är äckligt men jag blir nervös när det är för städat. Det är stökigt i ateljén men jag hittar alltid det jag behöver, men trots det tycker jag om att köpa på mig saker. Jag vill gärna ha färger på lager om jag skulle behöva dem.

Du ställde nyligen ut i Halmstad. Hur ser resten av året ut?

– Nu har det varit mycket fokus på plattan som släpps i september. Nästa gång jag kommer att ställa ut blir under 2019. Det har även varit prat om Stockholm nästa år men det är inte klart. Sen kanske det blir Ekerum, där har jag varit i fem år nu. Jag önskar att jag hade dubbelt så mycket målartid.

Läs mer om Caroline och se fler av hennes målningar här.