Hans målningar är nästan som sagor. Det finns hela tiden nya små detaljer att upptäcka. Just nu har han snöat in på hus, men det har varit allt från hästar med långa ben, till otroligt höga vaser med blommor i.

– Jag fascineras av hus. För mig känns det som att de har en själ, säger konstnären Alf Lundström.

 

Att återanvända saker och låta dem få nytt liv är något som Alf Lundström också tycker är magiskt och otroligt inspirerande. Han är helt klart en mångsysslare med många bollar i luften. Han har renoverat hus och han har renoverat amerikanska bilar. Men det är målandet som upptar det mesta av hans tid och så låter han det gärna vara.

Du har egentligen skapat på ett eller annat sätt hela ditt liv – berätta!

– Ja det stämmer nog. Jag gick bara nio år i skolan. Sen började jag jobba som metallarbetare för att tjäna pengar men det var väldigt ”hjärndödande”. Jag slutade där efter tio år och blev så småningom skyltmakare. De såg någonting i mig och det material som jag hade med mig i en låda när jag sökte jobbet. Jag har även jobbat som reklamtecknare, både på Ystads Allehanda och Kristianstadsbladet. Sen är jag en person som tröttnar ganska snabbt, därför har det sen passat mig bra att vara min egen, att få skapa på mina egna villkor, när och hur jag vill.

Dina tavlor – vilka färger!

– Det har hänt väldigt mycket för mig det senaste halvåret. Speciellt på färgfronten. Nu är det mer glada färger. Jag tror att jag har mognat in i det. Det var mer nedtonat, mer ”pastelligt” innan. Färgerna är mycket klarare nu. Jag skulle säga att det är färger som man blir glad av.

Du har målat allt från människor – till hästar med långa ben, hur tänker du?

– Jag kommer in i olika perioder. Ett tag var det som sagt människokroppen som var i fokus. Det kunde till exempel bli mycket muskler och former med kroppsspråk. Under en period målade jag nästan bara bilar och sen blev det hästar med långa ben. Höga vaser med blommor i var också min grej ett tag. Nu är det hus som gäller.

Hus – hur kommer det sig?

– Jag fascineras av hus. För mig känns det som att de har en själ, även om jag vet att det är människor som tillfört husets ”själ”. Jag tycker om gamla hus, de ger ett varmare intryck än nya. Jag tycker att man ska se att det är använt. Det är lite det som är charmen. Det är även kul att måla städer, och ”gå på gator” man aldrig gått. Vara borgmästare i sin egen stad…

Det är så mycket detaljer i det du gör, väldigt spännande för betraktaren. Hur tänker du när du skapar?

– Jag skissar aldrig utan jag kör på med lite färger som jag tror kommer att passa ihop. Efter det bygger jag på motiv på de färgerna. Det kan vara så att jag har en idé från början men sen blir det någonting helt annat i slutändan. Jag tycker att det är en frihet att kunna släppa och se var det slutar. Det är tavlan som leder mig. Ju mer jag slutar tänka, desto bättre blir det. Börjar jag tänka kan det bli stelt. Målar jag med snabba rörelser, då blir det ofta mycket bättre än om jag börjar måla med en liten pensel. Det stämmer att jag har väldigt mycket detaljer i mina målningar. Jag kan bli lite trött på mig själv, jag har tänkt att jag måste sluta vara så detaljerad.

Det är ju en av charmen med dina målningar – håller du inte med?

– Ja, kanske. Jag kan dock tycka att det blir rörigt.

Kan du berätta var du hittar din inspiration?

– Jag får inspiration från det dagliga livet. Det finns också väldigt många duktiga konstnärer på nätet. Från dem kan jag få inspiration och idéer till vad jag själv kan göra. Ibland kan det hända att jag tycker att det finns saker som de kunde gjort annorlunda, då sätter jag mej framför en duk och och gör min variant av motivet. Jag vill gärna att andra ska inspireras av mina målningar, precis som jag inspireras av andras.

Din ateljé, vilken ljus och härlig miljö, där måste du trivas?

– Det är ett gammalt stall som jag under fyra månader byggde om. Jag måste ha ljust runt mig när jag jobbar. Innan arbetade jag bara med lampans sken, det blir inte samma sak som dagsljus.

 

 

Du har ställt ut mycket men du föredrar att folk kommer till dig?

– Det stämmer. Konstrundan i påskas blev väldigt lyckad till exempel. Jag tycker att det blir mer personligt om folk kommer till min ateljé. Då kan jag visa allt och slipper välja ut några enstaka tavlor. Sen tycker folk också att det är viktigt att få träffa konstnären och se vad denne arbetar med. De vill veta vem personen bakom målningen är.

Se mer av Alf Lundströms konst här.

Berätta om kvinnan som åkte från Örebro – enbart för att komma och köpa en tavla av dig!

– Det var så roligt för hon hade inte ringt och förvarnat att hon skulle komma. Hon hade sett en av mina tavlor och ville verkligen ha den. Just då hängde den på en samlingsutställning i Höör. Hon åkte dit och som tur var fanns den kvar och hon kunde vända hem till Örebro med tavlan. Jag hade tre tavlor med under Konstrundan Mittskåne, hon åkte hem med en. Det var väldigt roligt.

Hur ser 2018 ut?

– Jag ställer ut på Konstgalleriet i Åhus i sommar, vilket jag kommer att göra även nästa år, då blir det en större utställning. I sommar kommer jag att måla mycket.

Till sist, du är lite känd som ”Matteröds Ernst Kirschsteiger” – hur känns det?

– Folk i trakterna vet att jag tycker om att återanvända saker. Det är en rolig jämförelse och jag tror att han skulle tycka att mina grejer är roliga. Jag kan tycka att jag ibland tar ut svängarna lite mer, om jag får säga det själv, utan att bli kaxig!

De som vill se mer av Alfs konst, kan gå ut på hans nya hemsida : www.ateljelundstrom.nu