Ted Stanley har levt ett liv som nästan kan liknas vid en film. Så mycket har han sett och så mycket har han gjort. Allt detta speglas i hans konst som är både fascinerande och trollbindande. Alltid finns det någon liten ny detalj att upptäcka och alltid lyckas han få till det där ljuset som många konstnärer bara drömmer om.

Du levde ett ganska tufft liv i Kanada vad jag förstår?
– Jag fick följa med min pappa och jaga i timmar vilket bidrog till att jag hittade kärleken till naturen. Jag fick tidigt klara mig själv och växte i stort sett upp i de kanadensiska skogarna. Under en period hade jag en varg som jag hittade, som hade fastnat i en björnsax men en gren hade kommit emellan så han klarade benet. Vi fick väldigt fin kontakt, vi fann varandra och jag valde att ta hand om honom som en hund, vi var ute och sprang i skogen tillsammans och han blev som en fin vän. Han blev tyvärr skjuten av en skogvaktare efter två år.

Kontakta Ted Stanley Teddan@live.se

– Jag bodde tillsammans med indianer i ett indianreservat och under somrarna, när de hade som mest att göra, då fick jag och de andra pojkarna arrangera ridturer för att dra in pengar. Turisterna var deras största inkomstkälla, där de klädde ut sig i sina dräkter och sålde sina hantverk. Jakten var deras huvudsyssla och vi pojkar fick följa med då och då. De ville att jag skulle lära mig att skjuta gevär men när jag övade missade jag med flit, jag klarar inte av att döda ett djur.

När kom du till Sverige?
– Jag kom till Sverige i tonåren och fick flytta in hos en kvinna som hette Eva Kastberg. Hon fattade tycke för mig och tog sig an mig.

Är det tack vare henne som du målar?
– Ja, det är helt tack vare henne som jag idag är konstnär. Hon gjorde plats åt mig i en garderob för att jag skulle få pröva på att måla. Jag köpte en låda japanska färger och ett par dukar, det var det första steget in i måleriets värld. Hon tog även ner den abstrakta konsten som hon hade på väggarna för att jag skulle få mål större. Dukar var dyrt och inget som jag hade råd med. Jag hade aldrig målat innan, bara tecknat men efter ett tag fler dukar och min kompis blev så imponerad att han tog tavlan med sig till ”Galleri Mollbrinks konst” när inte jag var hemma, genast skapades ett intresse för mitt måleri. Detta var 1974.

Läs mer om Ted och se mer av hans konst på Facebook.

Hur skulle du beskriva din konst?
– Kritikerna har sagt att jag är en obotlig romantiker och det ligger nog mycket i det. Med min enorma fantasi löper jag hela linan ut. Efter 30 år började jag måla mina äpplen i fantasilandskap. Jag fick äpplena att se ut som att de ligger naturligt där. Min enorma fantasi har börjat visa sig klart i mitt minne och jag kunde måla det jag såg inom mig. Att måla efter förlagor är inget som passar mig då jag blir styrd och det blockerar min fantasi. Det som är i mitt hjärta är det som spelar roll, som jag vill förmedla i landskap- och fantasimålningar.

Äpplet är återkommande i många av dina målningar, hur kommer det sig?
– Äpplet är symbol för människan och det är också den första frukten och kunskapens frukt. Att sätta detta förstorade äpple i ett landskap ger ett behag för betraktaren.

Kontakta Ted Stanley Teddan@live.se

Vad vill du förmedla med din konst?
– Jag vill att betraktaren ska känna det jag målar.

Du tackade nej till en väldigt fin utbildning, berätta!
– Jag blev skickad till Konstakademin av galleriet av den enda orsaken att det skulle se bra ut på pappret. Men då jag inte fann inspiration och tyckte att de inte kunde måla, det blev en statussymbol, valde jag att lämna akademin. Det var färg överallt men sällan på duken.

Färg överallt, vad menar du?
– Själv jobbar jag så att säga enligt färgfamiljer och har endast fem färger i mina målningar, men betraktaren ser många fler.

Hur ser det ut i din ateljé?
– Under perioder har jag haft stora ateljéer men det gick inte, folk kom förbi och störde hela tiden. Nu sitter jag i ett hörn i mitt sovrum i radhuset som jag bor i, i Gimo. Det är skönt att ta på sig morgonrocken och bara sätta sig och måla. Att ha en statusateljé är inget som intresserar mig , för att glänsa inför andra. Måleriet är det viktiga för mig. Ibland känns det som att folk tror att man måste ha en ateljé för att vara en ”riktig” konstnär.

Berätta om den stora tävlingen du var med i 2008!
– Det var 32 länder som var med. Jag vann den svenska tävlingen vilket ledde till att min tavla skickades ner till Milano. Det blev ett stort ståhej med både tidningar och TV, jag blev mycket överraskad. Det var en stor tavla som var 170×120 centimeter som föreställde en djup skog med tre stora äpplen. Jag läste i en artikel att tre professorer hyllade tavlan och jag fick mycket fin kritik och jag slutade till slut på tredje plats.

Är du en person som tycker om att vara i centrum?
– Jag håller mig i bakgrunden eftersom jag inte tycker om propaganda, det enda jag vill är att måla.

Tycker du att det är jobbigt att släppa taget om dina målningar?
– När mina barn försvinner får jag ont. Då kan jag bli sittande och inte måla på flera månader ibland. Det går inte att måla samma tavla en gång till, då försvinner magin. Jag ställer ut flera gånger varje år och då blir det inte många målningar kvar. I påskas ställde jag ut 40 tavlor och fick tre kvar men då tog jag kort på köparna tillsammans med målningarna. Man såg i deras ögon hur mycket de tyckte om dem och då kändes det bättre för mig.

Var din konstbok ett sätt att samla dina målningar?
– Det kan man säga. Det som är med där är en droppe i havet vad det gäller antalet målningar, men det blev många fina uppslag på målningar jag gjort. Det tog inte lång tid att välja ut målningarna och det var målningar som har gjorts de senaste två åren. Konstboken blev en succé och den är upplagd i teman och berättar hur allt började. Det blev ett mycket roligt och trevligt projekt.

Du är lite utav en konstkändis i Uppsala, eller hur?
– Jo, jag har arbetat som konstnär i Uppsala i över 25 år och mina konstverk finns överallt i stan, både offentligt och privat, även skulpturer som jag gjort åt byggfirmor och annat. Jag har även 16,000 litografier av Uppsala som blev ett samlingsobjekt av de olika stadsmotiven.

Din konst finns över hela världen, berätta!
– Jag har målningar på många platser i världen, bland annat i Texas, Manhattan och Beverly Hills. Min konst finns även i Europa, bland annat i Belgien. Jag har även blivit inbjuden till Art Expos vårsalong i New York 2017, men hade själv en privatutställning just då. Numera är livet som konstnär bara helt underbart, att folk älskar mina verk ger mig den största glädjen man kan önska sig.

Kontakta Ted Stanley Teddan@live.se