Jens Flemister-Åkesson har ett förhållningssätt till måleriet som inspirerar. Konstverken är resultaten av ett fysiskt behov av att använda starka färger.

– Det är terapi för mig, därför behöver jag de starka färgerna.

 

Hur ser processen ut när du skapar?

– Jag kan gå på en tavla många gånger med långa mellanrum. Det är något jag gör hela tiden. Det kan gå en tid, så kan jag få för mig att jag vill ändra en del av färgerna. Jag har även bytt titlar på mina målningar. Det kan vara en tavla som jag hållit på med för fem sex år sedan. På så sätt är en tavla egentligen först klar när jag får den såld.

– Jag är mycket för ordet ”organiskt”. Måleriet för mig ska inte handla om att försöka för mycket. Det är alltid det inre som får styra. Det är en fysisk upplevelse och ren terapi. Jag experimenterar mycket och målar gärna med grundfärger. När vardagen blir för grå då kan jag gå ut på balkongen, det är där jag målar, och sätta färg på något. Det är därför jag behöver de starka färgerna.

Jens Flemister-Åkesson går gärna på ett sina verk igen. Här är verket Se människan!. Målat vid två olika tillfällen.

Hur viktig är idén bakom en tavla?

– Jag kan se en sak i mitt inre och bära mig med det under lång tid innan jag gör någonting av det. När jag sedan vet att det är dags kan det gå på bara några minuter att skapa tavlan.

– En idé kan vara något abstrakt men ofta är det något föreställande element. Ansikten är viktiga inte minst uttrycket i ögonen. Jag såg exempelvis ett foto på min frus syster och  bar det inom mig under ett år. När jag visste att det var dags gick det på två minuter och det blev en av mina bästa tavlor.

Du har konsten i släkten. Berätta om bakgrunden till det sätt du målar?

– Min farfar var husarmålaren Jonas Åkesson – en stor konstnär på sin tid med ett fantastisk realistiskt måleri. Jag har alltid varit duktig på att teckna och kunnat se vilka färger som passar ihop, och kanske har jag det genetiskt, men intresset för att måla kom ganska sent i livet. Jag började måla på allvar först 2009. Det var vid en tid när jag kände ett terapeutiskt behov av att sätta färg på tillvaron och göra någonting fysiskt. Det var otroligt tillåtande. Jag satte färg på duken och har undan för undan höjt ribban.

– Jag känner mig aldrig så levande och så mycket som mig själv som när jag skapar.

Flugfångaren vid Mölle mosse

Du säger att måleriet fortfarande är en hobby. Vad gör du för att nå ut?

– Ja, måleriet är en hobby för mig och jag älskar att få ägna mig åt det. Det ger mig möjlighet att fritt uttrycka min skaparlust och livskänsla. Jag är inte emot att nå ut med min konst. Samtidigt har jag backat när chansen funnits. Jag skulle vara med på en samlingsutställning men det blev för mycket praktiskt

– Jag hade en utställning hemma i lägenheten och tappade inspirationen efteråt. Man tömmer sig. Kanske för att jag visade allt jag hade och det ska man inte göra. Man måste vara nöjd med tavlan man visar annars känner besökaren det.

– Jag är lite tveksam till vernissager och allt vad det innebär. När man ställer ut tycker jag att man kan ha förmållningssätet att ”kom in i min värld” istället för att det ska vara en prestation.

Vad betyder det andliga för din konst? Och vad känner du inför framtiden och din konst?

– Jag har ägnat mig åt och lett meditation i 17 år och andevärlden är levande för mig. Det andliga gav mig inte minst inspiration att titta på Gaugain och hans starka färger. I framtiden känner att jag har mycket kvar att ge. Jag utvecklar mig och kommer på nya sätt. Jag skulle vilja göra stora tavlor och få den fysiska upplevelse som det innebär. Jag märker att jag går mot starkare och starkare färger och kommer att fortsätta med det. Det är nästan som att jag till slut bara sätter tuben mot duken.

Mediation vid Alekärrsbäcken

Läs mer och se fler målningar av Jens Flemister-Åkesson