Med fascinationen för vikingar har Hans Ström skapat ett helt eget uttryckssätt, och med sina reliefer vill han att betraktaren ska få ta del av historien som gömmer sig i motivet.

 

Vad jag förstår var skapandet väldigt viktigt för dig under din uppväxt?

– Jag har alltid haft en väldigt livlig fantasi och den har inte avtagit med åldern. Den har varit motorn i allt. Det jag inte fick i form av fysiska saker, de ritade jag, och det var väldigt tillfredställande. Har alltid sett livet omkring mig som bilder, de har varit a och o.

Du gick en utbildning på distans som kickade igång ditt skapande – hur funkade det?

– Det var i slutet av sjuttiotalet som jag köpte en distansutbildning från USA. Den var på tre år och hade grundats och bekostats av några av USA:s främsta konstnärer och skapare. En av dessa var legenden Norman Rockwell. Där fick jag grunderna och känna att jag var på rätt väg i mitt skapande. Jag fick en stabilitet i tillvaron. Handledarna kom från USA och Holland och gav mej rätt support och de pushade mig. Det var en riktig milstolpe i mitt liv. Det var då jag fick upp ögonen för reliefer.

”Cootie”.

Exakt, hur har dina reliefer tagits emot genom åren?

– Folk kan vara lite tveksamma men när de kommer i kontakt med dem blir de fascinerade. Jag kände att nu ska jag visa vad jag går för. Jag knöt näven i fickan och diskuterade med amerikanarna från utbildningen. De har en tuffare och hårdare stil och drev mig att köra vidare och att inte tveka. Motgångar får man ta och de är till för att övervinna.

”Munspelaren”.

Vill du se mer av det Hans Ström gör – kika in här.

Måste man se en relief i verkligheten för att förstå storheten?

– Det är oftast då man får en relation. Den där känslan av 3D uppstår väldigt sällan på bild.

Din konst föreställer mestadels ansikten, hur kommer det sig?

– Jag har en förkärlek till ansiktet, porträttet och karaktären. Det finns inte två uttryck och ansikten som är lika. Alla har ett personligt uttryck. Utmaningen är att hitta det på bild. Reliefer är mer utmanande. Jag har nog tecknat över 1000 porträtt genom åren, i tusch och akvarell.

”Mauricio”.

Vilket material använder du dig av?

– I början jobbade jag i papier mache. Det var ett material som var svårt att styra så det la jag ner. Jag har även testat gips som blandades med vatten men det var svårt eftersom det torkade väldigt snabbt och dessutom hade en otrevlig lukt! Jag har aldrig sett lera som ett alternativ förrän jag av en slump kom i kontakt med italiensk lufttorkande lera. Då kände jag att jag hade kommit en bit på vägen. Porträtten och de historiska relieferna skapas med flera lager av just lera, som sen målas med ett stort antal tunna lasyrer för att generera transparens mot underlaget. Färgskalan begränsas oftast till de så kallade jordfärgerna, bränd och obränd umbra, terra sienna, ockra och alizarinröd. Det är ett tidsödande och ”omodernt” sätt att skapa konst, men det finns faktiskt inga genvägar.

”Miles”.

Läs mer om Hans Ström här.

Vikingar är ett återkommande motiv, var kommer den fascinationen från?

– Det intresset har jag haft länge. Hade det inte varit för intresset för just vikingar hade det nog inte blivit reliefer. Den fornnordiska kulturen har alltid tilltalat mig. När jag har ställt ut bl a i Stockholm har jag besökts av väldigt många amerikaner. De tycker vår historia är intressant och tycker också att det är konstigt att vi inte gör mer för att lyfta den.

”Hestholmen”.

Jag vet att du fick problem med händerna under en period och skapade då en annan typ av reliefer. Hur gick det till?

– Jag överansträngde fingrarna för ett antal år sedan och var tvungen att pausa jobbet med leran. Det är slitsamt och tungt att forma den. För att inte tappa fart så fann jag ett annat betydligt mjukare material som kunde bearbetas med spackel och kniv så fick fingrarna behövlig vila. Ungefär samtidigt som detta drabbades mitt då yngsta treåriga barnbarn av elakartad cancer och det förändrade det mesta i min och familjens tillvaro. Mitt emellan hopp och förtvivlan och för att inte förlora fotfästet helt försökte jag ändå åstadkomma något kreativt, men jag kände att färgerna försvunnit från paletten. Tillvaron passerade i passiv gråskala under hela denna utdragna process. Livet återvände lyckligtvis och efterhand kom färgen tillbaka. Jag målade då en relief i min ”nya” teknik som jag gav namnet ”Sommaren 2013”, till minne av hur en liten människa, kan kämpa och aldrig ge upp utan lyckas övervinna det omöjliga. Den målningen såldes senare på en välgörenhetsauktion, av ”Tappra Barn”, för ett rejält belopp.

”Sommaren 2013”.

”Labyrint”.

Hur skulle du beskriva uttrycket som de relieferna har?

– Mer som ”Contemporary Art” med ett helt annorlunda, friare  och lekfullare motivval och en betydligt färgstarkare kulörskala. När fingrarna nu har återhämtat sig använder jag båda teknikerna och formspråken, men vikingar och porträtten är ändå viktigast.

Du skissar gärna och mycket – betyder det att du alltid har en penna i handen?

– Jag lever med en penna i handen. Jag skissar väldigt mycket och använder skissandet som en förlängning av hjärnan. Idéerna måste ut. Det kan bli några streck och sen blir det liggande. Efter ett tag kan man hitta dem igen och då bygger jag vidare på tanken. Till slut kan jag ha ett fungerande underlag. Det här är en process som pågår hela tiden. För mig är det viktigt att få berätta en historia, att min konst berättar något.

Nya projekt – nya material.

Workshop i ateljén.

Var kan man ta del av din konst?

– Som det ser ut nu kommer jag inte att ha några utställningar i år. Jag får regelbundet inbjudan till utställningar och events med mina reliefmålningar, företrädesvis inom EU, men ingenting är bokat ännu.  Eventuellt ska jag vara med på en årlig utställning i Barcelona i höst. Den brann inne i fjol på grund av politisk oro i Spanien  Jag har även planer på att göra en ny utställning om bara temat vikingar. Men helst ser jag att folk kommer till min ateljé.

Du bjuder ofta in skolklasser till dina utställningar, hur kommer det sig?

– Ja, på flera av mina utställningar har jag under dagtid bjudit in skolklasser i alla åldrar för att de ska få uppleva reliefkkonst på riktigt. Något som blivit väldigt uppskattat. Dessutom föreläser jag och fungerar som handledare till klasser som vill pröva att använda lermaterialet på egen hand.

Skolelever möter Ragnar Lodbroke.

Hur ser resten av året ut?

– Jag kommer bland annat att bygga vidare på ett nytt uttryckssätt med oxidering Det ska jag visa upp när jag är klar.

Till sist, visst stämmer det att du gör porträtt på beställning?

– Det gör jag, både till privatpersoner och företag. Det har rullat på under åren och har varit självgående. Jag har nog tecknat dessa  i mer än 40 år. Det har varit den del av min verksamhet som jag kunnat försörja mig på. De kommer ofta till mig efter att se sett någon annans portätt och skulle vilja ha ett eget eller ge bort i present.

Vill du se mer av det Hans Ström gör – kika in på hans hemsida.

 

Ett av många tecknade porträtt.