Annette Birkenborg berör med ett måleri som sträcker sig från personliga upplevelser till bekanta motiv kring Ystad och Österlen.

 

Det är spännande att se vad som dyker upp bland dina nya verk. Hur väljer du motiv?

– Jag plockar ur mitt liv från det som varit och det som händer just nu. Det kan vara en upplevelse av något som byggs i staden där jag bor, ett minne eller fantasi. Jag tar in mycket och plötsligt känner jag att jag kan få något på bild. Konst för mig är livet och kärleken – under livet får vi uppleva så mycket som både är vackert och som är mindre bra. Jag vill hitta det som lockar fram känslor vare sig det är ett självporträtt eller ett landskap jag målar.

– Jag läser också mycket, skriver dikter och fotograferar. Ibland när jag läser en bok så får jag bilder i huvudet som kan ge inspiration till en tavla.

 

Annette Birkenborg

Har du hört att man blir glad av dina verk?

– Ja, jag älskar färger och jag får höra från galleribesökare att man blir glad av min konst. Alla motiv är kanske inte jätteglada i min tanke, men även dessa motiv kan förhoppningsvis beröra på ett positivt sätt. Jag har en tavla som jag döpt till reflektion. Den tanken kom en kväll när jag skulle gå ut. En kvinna står framför en spegel och spegelbilen visar en yngre kvinna. Att beröra är det viktiga för mig.

Du har bott i Skåne de senaste 12 åren. Vad har det betytt för ditt måleri?

– Jag älskar Skåne och inspireras mycket av både hav, skog och natur. Det är i dessa miljöer som jag får som mest inspiration. Jag återvänder till specifika platser som Ale stenar där jag är minst ett par gånger om året – jag mediterar gärna där. Haväng är en annan plats som jag återvänder till. Det finns så många fina platser i Skåne

– Ystad betyder så klart också mycket för mig och mitt måleri. En gränd där jag går väldigt ofta, som är särskilt vacker på våren, har blivit en tavla.

 

Se fler verk 

Var konsten närvarande under din uppväxt?

– Ja, jag växte upp i en familj där kreativitet var i fokus. Sedan barnsben har jag tyckt om att rita, klippa och klistra. I första klass upptäckte läraren att jag kunde teckna och sätta färg på bilder. Efter att läraren pratat med mina föräldrar så besökte vi en ateljé – som sjuåring var det en upplevelse att se så många penslar och så mycket färg. Jag började vistas där ett par timmar på kvällarna och gick där tills jag var sexton år. I början tvättade jag penslar, senare hjälpte jag till att spänna dukar och så småningom fick jag måla själv. Det var framförallt naturmotiv och det var så jag lade min grund.

– Familjen bestämde sig för att flytta utomlands när jag var sexton och mina framtidsplaner förändrades då. Jag slutade måla och började inte måla på allvar igen förrän jag flyttade till Ystad. För fyra år sedan separerade jag och flyttade från hus till lägenhet. Jag har förvandlat mitt kök till arbetsrum och kan på så sätt ha färger och staffli framme.

Se fler verk 

Du hade din första utställning för tre år sedan och din konst syns på kaféer och restauranger i Ystad. Hur ser du på att visa upp din konst i framtiden?

– Jag målar för att jag älskar att göra det – att sedan få positiv respons ger inspiration och kraft. Får man mindre bra kritik så försöker jag lära mig något av det. Nu har jag ställt ut tre år i rad under Påskhelgen – det är väldigt roligt.

– När jag en gång fått bekräftelse på att det jag gör gillas så blir det naturligt att fortsätta ställa ut. Jag hoppas fortsätta att beröra och väcka känslor hos betraktaren.

Läs mer på hemsidan